Halogen

2003 December. Loftet, Lilla Torg, Malmö.
C’est Bon 10 release exhibition: »Halogen«
»CBK presents a new exhibition in the name of comics art. Somewhere we are all resting under the sharp light of the dissection lamp.«
Exhibited: Jacob Kindstedt, Mattias Elftorp, Oskar Aspman, Niklas Asker

Halogen photographs

»C’est Bon Kultur presenterar en ny utställning i seriekonstens namn. Någonstans ligger vi alla under dissektionslampans skarpa ljus.«
Poster by Susanne Johansson:
halogenposter

POLAROID

2003 May/June. Loftet, Lilla Torg, Malmö.
C’est Bon 8 release exhibition: »Polaroid«
»Interactive exhibition. The world stops. We know nothing. At the same time, we know everything. Join us on a journey into the future where a new world is emerging.«
Exhibited: Jacob Kindstedt, Mattias Elftorp, Oskar Aspman, Niklas Asker & the visitorsPolaroid»Interaktiv utställning. Världen stannar. Vi vet ingenting. Samtidigt vet vi allt. Följ med på en resa in i framtiden där en ny värld tar form.«
CBK-Polaroid-affisch 

Polaroid is the sequel to ACETON (CH3COCH3). Where the first exhibition showed the final moments before the end of the world, this one shows what happens afterwards, when something new is born from the ashes and rubble.

We let the audience take polaroid photos of a trash installation. These photos then became a part of the exhibition. Some of the photos were later collected in the mini-artbook C’est Bon Artalogue #2. For the exhibition we had a soundtrack, C’est Bon CD 2: Music for a rebirth, by Fredrik Olsson (cover by Mattias Elftorp).

cd02  cbpc

 

CBK-Polariod-01CBK-Polariod-02CBK-Polariod-03CBK-Polariod-04CBK-Polariod-05

 

 

CBK-Polariod-06

ACETON (CH3COCH3)

2002 November. Loftet, Lilla Torg, Malmö.
C’est Bon 5/6 release exhibition: »ACETON (CH3COCH3)«
»Just before the world stopped, we gathered these images. The next day, this was all that remained.«

Exhibited: Jacob Kindstedt, Mattias Elftorp, Oskar Aspman, Niklas Asker

»Serieutställning: Alldeles innan världen stannade upp tog vi vara på dess bilder. Dagen efter var detta allt som var kvar.«

Poster:

acetonposter

This was our first major concept exhibition. The aceton-prints we made for this exhibition were collected in the mini-artbook C’est Bon Artalogue #1. For the exhibition we had a soundtrack, C’est Bon CD 1: Musik for a major motion picture, that was specially made by Oskar Aspman (who also made the CD cover). We also made a sort of “making of” film that, sadly, remains unfinished.

cd01 cbac cbmov01

 

 

 

 

 

 

 

C’est Bon Artalogue #1 introduction (sorry about the language):

I c’est bon kulturs utställning »aceton« gick världen under. Besökarna leddes genom de sista ögonblicken, eller snarare de bilder som fanns kvar av de sista ögonblicken, innan allt tog slut. Vad dessa sista ögonblick visade var en värld i förfall. En värld där hoppets döende låga syntes allt blekare jämfört med det väldiga mörker som omgärdade den, tills den till slut slocknade helt då tiden rann ut.
Efter att hoppet dött finns bara utrymme för reflektioner. Vad var det som gick fel? När skulle vi ha bytt väg för att rädda oss själva? Men inga svar hinner komma innan slutet är över oss. Utan hopp och med en känsla av slutgiltighet för vi draperiet åt sidan och träder ut ur världen.

Konst under skalet
»aceton (ch3coch3)« berättar om när världen gick under. Det utställningen visar är bilderna från en värld utan återvändo. Det betyder inte nödvändigtvis att vi inte tror att det finns något hopp. Det betyder inte heller att vi ser undergången som någonting positivt. Eller tvärtom. Det är inte vår uppgift att berätta vad vår konst betyder. Vi har gjort bilderna, vi har satt dem i sekvens och sedan är det publikens uppgift att bestämma vad allt betyder. Det vi vill är att tränga in under skalet.
En av våra besökare på utställningen ville ha någonting lite mer positivt. Han var lärare och besökte utställningen med sin komvuxklass som bestod nästan helt och hållet av invandrare. Personer med olika bakgrund som av olika anledningar sett sig tvungna att lämna sina hem och flytta till Sverige. Han tänkte att det kanske inte var så bra om mörkret i vår utställning rörde upp gamla känslor hos dem. Det kunde bli jobbigt. Inte förrän i efterhand insåg jag att det han egentligen sa var att hans elever behövde skyddas från allt som kunde uppröra. Att det inte vore nyttigt att påminnas om någonting annat än det som är tryggt och säkert, menlöst och känslokallt.
Det är inte vad c’est bon går ut på. Hade vi varit ute efter det trygga och säkra hade vi inte gjort de serier vi gör. Vi vill uppröra. Vi vill väcka känslor, för vad är livet värt om man går genom det utan att känna? Vi är inte ute efter att vara kontroversiella för sakens skull, men vi drar oss inte för det om det är vad som krävs för att säga det vi vill. Vi är glada om någon blev påmind om någonting jobbigt när de såg våra bilder, för det betyder att vi har berört, det betyder att vi har någonting relevant att säga och det är vad konst går ut på.
Vi är inte nöjda förrän vi har kommit under ditt skal.
Mattias Elftorp Malmö den 16 juli 2003
artalogue1-8
Mattias Elftorp
artalogue1-10
Jacob Kindstedt
artalogue1-24
Oskar Aspman
artalogue1-31
Niklas Asker

C’est Bon 4 release exhibition

2002 July/August. Loftet, Lilla Torg, Malmö.
»An amazing comics exhibition with cute special effects. No firetrucks, though.«
Exhibited: Jacob Kindstedt, Mattias Elftorp, Oskar Aspman, Daniel Novakovic»En fantastisk serieutställning med gulliga specialeffekter. Dock inga brandbilar.«

Anecdote (2016-02-23):
This was our first(?) exhibitions. Early on, we decided that exhibitions of comics originals are usually not that interesting. Neither are exhibitions where you’re supposed to read complete comics on the wall. Instead, we chose to create art specifically for the exhibition, which we did, and have done more or less ever since.
We also had the experience of a journalist who, after having talked with us about how comics aren’t just for kids anymore, etc, asked if he could take a copy of the issue that was released. “Sure”, we said, before he continued: “…my 10-year-old boy liked comics, so I will give it to him”. Which was a particularly poor choice considering the content of this specific issue. But what are you gonna do? That boy is a grown-up now and hopefully not too scarred by what he read.
/Mattias